Mitten av 80-talet. En 17-årig Björn Nittmo lämnar Sverige för ett utbytesår i Alabama. Inte för att jaga en dröm om NFL, utan mest för att komma bort, se något annat, kanske hitta någon sorts riktning. Han kliver in på sin nya high school, utan att veta någonting om amerikansk fotboll. Aldrig sett en match. Ingen aning om regler, positioner eller varför alla har så mycket plast på sig. MEN. Han berättar att han spelat vanlig fotboll hemma som målvakt och vänsterback. Van att klippa till en boll. Det räcker för att tränarna ska bli nyfikna. De ställer upp honom på planen, lägger den där märkliga, spetsiga bollen på någon slags förhöjning. Till skillnad från hemma ligger den still. På högkant. Björn tar sats och tjongar till.
Resten är historia.
Björn Nittmo landar först på Boston College. Här blir han tvåfaldig All-American och hans känsliga fot ger resultat på resultat och till slut ringer NFL och New York Giants. Hans statistik talade för sig själv. Han var 9/12 field goals och 12/13 när det kom till PAT. Totalt levererade Nittmo in 39 poäng under sin första och enda säsong i NFL.
Det som är än mer fascinerande med Nittmo är personen utanför plan. Här fick han flera inbjudningar till bl.a David Letterman Show, men även långt senare fick han en plats i en av de bättre filmer som gjorts om amerikansk fotboll; ”Any Given Sunday” av Oliver Stone från 1999 med Al Pacino i huvudrollen.
Efter karriären i NFL har Nittmo öppet berättat om sina hjärnskakningar och om minnen som inte längre finns. Det har varit allt annat än lätt för honom. MEN. Han var den förste svensken i NFL och gjorde ett intryck som få kommer glömma.