Det började som väntat, men åtta trades hann avslutas innan runda 1 var över. Som väntat gick Fernando Mendoza gick etta till Raiders. David Bailey följde till Jets. Jeremiyah Love förstod vi skulle gå högt, trots värdet på RBs. Grattis, Cardinals. Därefter följde ett pärlband av tackles, guards, trades och ett par riktiga “nu tänker vi längre än en säsong”-val, inte minst Rams med Ty Simpson. Den såg man inte riktigt komma, men fascinerande trots allt. Hela nio offensiva linjemän gick i första rundan; en tydlig signal om hur ligan värderar skydd, struktur och omedelbar funktion 2026.

Dag 1 – val för val

1. Raiders – Fernando Mendoza, QB, Indiana
Det här var ingen överraskning; bara en formalisering. Raiders tog den enda quarterbacken som verkligen burit ett självklart 1.01-skimmer hela våren. Mendoza är inte bara QB1 — han är ett försök att ge hela organisationen ett nytt ”liv”.

2. Jets – David Bailey, EDGE, Texas Tech
Jets tog klassens renaste pass-rusher och gjorde det utan att krångla till det. Det här är en klassisk toppvalspick; hög golvnivå, premiumposition, direkt nytta. Bailey känns som en spelare som kan ge Jets identitet redan i september. Snyggt pick!

3. Cardinals – Jeremiyah Love, RB, Notre Dame
Kvällens första riktiga statement. Love är ett monster till talang, men att ta en running back så här högt säger att Arizona inte bara tänker “värde”, utan “anfallskaraktär”. Modigt, och lite gammaldags, men också väldigt roligt.

4. Titans – Carnell Tate, WR, Ohio State
Titans gav Cam Ward hjälp i stället för att tänka för länge. Tate är kanske inte klassens mest explosiva receiver, men han känns som en trygg och tydlig WR1-typ för ett lag som måste ge sin unga quarterback riktiga svar.

5. Giants – Arvell Reese, LB/EDGE, Ohio State
Det här luktar Giants management lång väg; Reese är en explosiv defensiv talang, med hög ceiling och ett försök att göra front seven till lagets ryggrad. Reese kan mycket väl visa sig vara en av draftens allra bästa spelare när vi ser tillbaka.

6. Chiefs (via Browns) – Mansoor Delane, CB, LSU
Chiefs såg ett hål, såg klassens bästa corner och gick upp för att stänga affären. Det är exakt så bra lag agerar; de väntar inte på att draften ska falla rätt, de flyttar den själva. Delane till Kansas City känns både rationellt och lite irriterande för resten av AFC.

7. Commanders – Sonny Styles, LB, Ohio State
Washington valde storlek, fart och mångsidighet. Styles är inte alltid den mest sexiga draftsymbolen, men han känns som en spelare coacher älskar och motståndare hatar att möta. Ett vuxet val av ett lag som försöker bygga på riktigt. Styles ÄR bra!

8. Saints – Jordyn Tyson, WR, Arizona State
Saints tog en playmaker, trots skadeoro och gjorde därmed det klassiska förstavalet på receiver; man betalar för toppen, inte för tryggheten. Om Tyson håller ihop kroppen är det här ett av rundans mest explosiva val.

9. Browns (via Chiefs) – Spencer Fano, OT, Utah
Browns bytte ner och fick ändå sin tackle. Det är så man vinner draftkvällar, utan att behöva skrika om det. Fano passar perfekt in i kvällens stora tema; de stora männen styrde narrativet.

10. Giants (via Bengals) – Francis Mauigoa, OT, Miami
Giants dubblade ner på att bli tuffare, större och mer hållbara. Ny HC i Harbaugh! Först Reese, sedan Mauigoa. Det kanske inte säljer tröjor direkt, men det bygger lag och ibland är det det enda som betyder något.

11. Cowboys (via Dolphins) – Caleb Downs, S, Ohio State
Dallas tog en av klassens smartaste försvarare och fick dessutom värde när han föll lite längre än väntat. Downs är exakt den spelare som får en secondary att se mer organiserad ut från första snap.

12. Dolphins (via Cowboys) – Kadyn Proctor, OT, Alabama
Miami gick inte på flash, utan på fundament. Proctor är stor, tung och byggd för att förändra linjespelet. Det är inte alltid det roligaste valet i realtid, men ofta det mest nödvändiga.

13. Rams (via Falcons) – Ty Simpson, QB, Alabama
Kvällens stora chock?! Att drafta en quarterback, trots att man har den regerande MVP:n i huset är ett vågat drag, men också ett tecken på att Sean McVay tänker längre än rubrikerna i april. Det här valet lär diskuteras i åratal. Intressant oavsett och om det är någon coach (McVay) och QB (Stafford) som kan förbereda Simpson rätt så är det dem.

14. Ravens – Olaivavega Ioane, G, Penn State
Baltimore gjorde vad Baltimore nästan alltid gör när de är som bäst; tog en linjeman, log lite för sig själva och gick vidare. Ioane känns som en spelare som kommer starta länge och få väldigt lite nationell uppmärksamhet under tiden.

15. Buccaneers – Rueben Bain Jr., DE, Miami
Bucs tog edgehjälp och gjorde det med en spelare som har både produktion och riktiga verktyg. Det är ett ganska enkelt val att gilla. Bain är inte bara ett s.k. need-pick; han känns som en väldigt rimlig första kvälls-spelare.

16. Jets (via Colts) – Kenyon Sadiq, TE, Oregon
Jets nöjde sig inte med Bailey. De gick tillbaka in och tog en modern tight end med fart, mismatch-kvalitet och möjlighet att hjälpa en ung offensiv och dess identitet. Det här var en av kvällens tydligaste “vi tänker bygga något eget”-pickar.

17. Lions – Blake Miller, OT, Clemson
Det här känns nästan förutsägbart på ett bra sätt. Detroit tog ännu en tuff, hållbar trench-spelare som passar deras kultur rakt av. Lions bygger inte bara för i år, de bygger för att fortsätta vara Lions på sitt mest obekväma sätt.

18. Vikings – Caleb Banks, DT, Florida
Minnesota gick rakt in i mitten av försvaret och plockade storlek och kraft. Banks är inte ett glamourval, men ett logiskt val för ett lag som behövde bli svårare att flytta. Sådana picks åldras ofta väl.

19. Panthers – Monroe Freeling, OT, Georgia
Panthers fortsatte kvällens röda tråd; skydda, stabilisera och bygg från grunden. Freeling känns som ännu en av de där draftspelarna som inte får mest applåder i green room, men ofta flest snaps på hösten.

20. Eagles (via Cowboys) – Makai Lemon, WR, USC
Philadelphia gjorde det Philadelphia gör bäst; luktade blod, gick upp och tog värde. Lemon var på väg till Steelers, men Eagles kapade linjen och tog en receiver med riktig stjärnglans. Det här var ett klassiskt Howie Roseman-drag.

21. Steelers – Max Iheanachor, OT, Arizona State
Pittsburgh ville ha Lemon, blev snuvade och fick improvisera. Resultatet blev en tackle som beskrivits som mer rå än färdig. Det behöver inte bli fel, men det känns som ett val fött ur omständighet snarare än full kontroll.

22. Chargers – Akheem Mesidor, EDGE, Miami
Chargers tog pass rush och gjorde det med en spelare som redan nu ser ut som en naturlig rotations- och utvecklingspjäs. Det är ett mycket Jim Harbaugh-liknande val; fysiskt, enkelt att förstå och därmed svårt att ogilla.

23. Cowboys (från Eagles) – Malachi Lawrence, EDGE, UCF
Dallas flyttade ner, fick tillbaka kapital och tog ändå en edge. Det är svårt att inte respektera det. Lawrence kanske inte är kvällens mest omtalade namn, men själva processen bakom valet var smart.

24. Browns (via Jaguars) – KC Concepcion, WR, Texas A&M
Cleveland gick tillbaka till anfallet och tog en spelare som kan göra mycket, men kanske inte exakt det laget saknade mest. Concepcion är rolig, kreativ och användbar, men också lite av en lyx om man fortfarande saknar större och tydligare yttre hot.

25. Bears – Dillon Thieneman, S, Oregon
Chicago fick en riktig Swiss army knife i secondary. Thieneman är den typ av spelare som gör ett försvar snabbare, smartare och mer flexibelt på en gång. Ett väldigt bra värde här.

26. Texans (via Bills) – Keylan Rutledge, IOL, Georgia Tech
Houston fortsatte linjefesten och lade till en interior-spelare som ger stabilitet direkt. Det är kanske inte ett val som tar över sociala medier, men den hjälper sannolikt quarterbacken mer än många flashigare val hade gjort.

27. Dolphins – Chris Johnson, CB, San Diego State
Miami dubblade ner på att bli bättre i trench och secondary samma kväll. Johnson känns som en klassisk sen-runda-ett-pick; atletisk, värdefull position, hög funktion. Det är svårt att säga att Dolphins inte angrep sina behov metodiskt.

28. Patriots – Caleb Lomu, OT, Utah
Patriots tog ännu en tackle i en draft som i stort sett blev ett kärleksbrev till offensiva linjemän. Lomu känns som en väldigt New England-kompatibel spelare; stor, stabil, utvecklingsbar och helt utan behov av att vara kvällens huvudperson.

29. Chiefs – Peter Woods, DT, Clemson
Efter att ha gått upp för Delane kom Chiefs tillbaka och tog ännu en försvarare. Det säger allt om hur de såg kvällens värde. Woods ger tyngd bredvid Chris Jones och förstärker bilden av att Kansas City tänker vinna med försvaret igen om det behövs.

30. Jets – Omar Cooper Jr., WR, Indiana
Tre förstaval. Två playmakers. Ett tydligt försök att rita om ett anfall på en kväll. Cooper ger fart, produktion och ett extra vapen till en organisation som uppenbarligen bestämde sig för att vara aggressiv. Jets var enligt mitt tycke en av nattens stora huvudroller.

31. Titans – Keldric Faulk, DE, Auburn
Tennessee var inte klara efter Tate. De kom tillbaka sent i rundan och tog Faulk för att ge balansen tillbaka till klassen. Först hjälper man quarterbacken, sedan hjälper man försvaret. Det är en draftkväll med tydlig idé bakom.

32. Seahawks – Jadarian Price, RB, Notre Dame
Super Bowl-mästarna stängde kvällen med ännu en running back från Notre Dame. Price är inte det mest väntade valet för en regerande mästare, men Seattle verkar ha sett explosivitet och värde snarare än bara behov. Det är ett val som känns djärvt nog för att bli antingen hyllat eller ifrågasatt hela sommaren.

Slutkommentar

Det här var inte en draftkväll som handlade om glitter. Det var en kväll som handlade om linjespel, kontroll och långsiktig rosterlogik. Browns tog tackle tidigt och receiver senare. Giants byggde både på fronten och i skyddet. Jets uppträdde som ett lag som vägrat vänta på morgondagen. Eagles stal showen i exakt rätt ögonblick och Rams? Ja, Rams påminde alla om att ingen organisation med en stor quarterback är immun mot framtidsångest. Samtidigt gick nio offensiva linjemän i första rundan, och det säger mer om NFL 2026 än någon trendrapport någonsin kan göra.